När du tänker på likheter och skillnader mellan japanska och svenska kommer du kanske att tänka på mer skillnader än likheter. Det stämmer att språket skiljer sig betydligt, vad gäller allt från ursprung till uttal. Men det finns även likheter!

Läs vidare för att få veta mer om likheter och skillnader mellan japanska och svenska!

Likheter mellan japanska och svenska

Det råder inga tvivel om att japanska och svenska är två mycket olika språk, men trots det finns det likheter såväl som skillnader. Det kan verka som en tung utmaning att lära sig japanska som svensk, men utmaningen är onekligen en del av charmen. Läs vidare för att få insikt kring både hur de två språket skiljer sig åt och är lika.

Sign at airport saying Terminal 2

Låneord

Japanskan är full av låneord från olika språk, bland annat många europeiska. Både portugisiskan och engelskan har gott om ord som slingrat sig in det japanska språket – men även svenskan har lyckats få in ett par ord.

Vissa av de europeiska låneorden är nytillskott till japanskan, medan vissa har ersatt äldre ord. Unga japaner använder som man kan gissa mer utländska låneord än de äldre generationerna. 

Ett exempel på ett svenskt låneord som finns i japanskan är ordet för buffé/smörgårdsbord – バイキング (baikingu). Men hur kommer det sig att japanskan har valt att använda ordet viking som en synonym för buffé? Jo, det kommer sig av ett en japansk restaurangchef reste till Sverige och fascinerades av våra smörgåsbord och bestämde sig för att introducera konceptet på hotellet där han arbetade i Japan. Först försökte han använda ett japansk uttal av smörgåsbord – men スモーガスボード (sumôgasubôdo) är inte direkt enkelt att säga eller komma ihåg. Till slut stötte någon inblandad på en film om vikingar – och det är ju också skandinaviskt, och mycket lättare att säga. Och så kom den smörgåsbordsinspirerade buffén att bli känd som en “viking” i Japan.

Engelska låneord

Det må inte vara svenska, men det finns tillräckligt många engelska låneord i japanskan för att det ska underlätta för genomsnittssvensken med någorlunda kunskaper i engelska. Vissa svenska och engelska ord är också tillräckligt lika för att dess användande i japanskan ska vara oss till stor hjälp. Här följer några exempel:

Japanskt ord Katakana Engelska Svenska
テラス terasu Terrace Terrass
ガラス garasu Glass Glas
バス basu Bus Buss
ミステリー misuterî Mystery Mysterium
ビデオカメラ bideokamera Video Camera Videokamera

Sedan finns det självklart också en del japanska låneord i svenskan som du säkert redan är bekant med! Några av dessa är karaoke, emoji, tsunami, tyfon, origami och karate. Om du vill läsa mer om detta kan du göra det i vårt blogginlägg om japanska låneord i svenskan.

Betoning och språkmelodi

Japanska låter som bekant väldigt olikt svenska, men även om stavelser betonas annorlunda och språkmelodin är obekant är melodins betydelse viktig i båda språken. Till skillnad från t.ex. engelska som anses vara ett “plattare” språk, är båda svenska och japanska melodiösa.

Något som båda språken har gemensamt är t.ex. att man indikerar att man har ställt en fråga genom att höga tonen i slutet av en mening. Japanskan har även en avslutande frågepartikel, ka, men även utan den förstår din samtalspartner att du har ställt en fråga om du avslutar med en högre, frågande ton.

Vilken stavelse som betonas lite extra kan ändra ordets betydelse – tänk skillnaden mellan “tomten” (givmild skäggig man i röd kostym) och “tomten” (marken som tillhör ett hus). Ibland kan skillnaden mellan två subtila betoningar vara viktig – pantsu kan till exempel vara antingen byxor eller underkläder beroende på hur du säger ordet…

Så var medveten om att din ton, melodi och betoning säger lika mycket som orden du säger när du pratar både japanska och svenska!

Skillnader mellan japanska och svenska

Det är förmodligen knappast förvånande att de två språken har fler skillnader än likheter. Men är inte det charmen med att lära sig ett nytt språk? 

Svenska och japanska har mycket olika ursprung. Svenska är ett nordgermanskt språk som tillhör den indoeuropeiska språkgruppen, och är som bekant mycket likt våra skandinaviska grannars språk. En svensk, en dansk och en norsk kan mycket väl förstå åtminstone en stor del av varandras språk, speciellt i skrift. När vi kommer lite längre bort, till nordeuropeiska länder som Tyskland, är språket mer främmande – men vi kan ändå snappa upp enstaka ord eller förstå den grundläggande strukturen. Det är ett förhållandevis enkelt språk att spåra.

Japanskan däremot, är betydligt annorlunda än grannländernas språk. Vissa ord på koreanska kan eventuellt kännas igen, men språkets rytm påminner mer om finska än t.ex.

mandarin eller koreanska. Språkets exakta ursprung och hur det har spridits och utvecklats är något som än idag är högst oklart, och det är inte uppenbart kopplat till något annat språk. 

Den vanligaste teorin är att japanskan är kopplad till koreanskan, eller till Ural-altaiska språk. Exempel på språk som har diskuterats som möjliga Ural-altaiska språk är till exempel turkiska och språk som talas i Finland, Ungern och Estland. Det bör dock nämnas att de flesta språkvetare har förkastat teorin om Ural-altaiska språk och att teorin nu anses övergiven.

Skriftspråken

Skriftspråket är betydligt lättare att spåra, och vi vet att det japanska skriftspråket är en kombination av tre skriftsystem, varav kanji är ett symbolbaserat alfabet taget från Kina, och hiragana och katakana är stavelsebaserade, mindre alfabet. Kanji kom till Japan så tidigt som på 600-talet, och hiragana och katakana utvecklades senare för att komplettera skriftspråket och anpassa det bättre till den talade japanskan.

Svenskan som bara använder ett skriftsystem, det romerska alfabetet, känns otroligt enkel i jämförelse! Om du vill börja lära dig 

Hiragana och katakana består båda av 46 stavelser. Hiragana används främst för att böja ord och för grammatik, medan katakana snarare används för att skriva uttalet på svåra kanji men främst för låneord och utländska namn. Det finns över 50000 kanji, men de flesta kan absolut inte i närheten av så många. För att klara JLPT N1 behöver du t.ex. kunna läsa ungefär 2000 kanji. Och du kan ta tröst i att de flesta inte kan skriva alls så många kanji som de kan läsa. 

Du kan lära dig mer om de japanska skriftspråken här.

Meningsstruktur

Svenskan struktureras typiskt sätt så här: subjekt verb objekt, medan japanskan istället strukturerar meningar: subjekt objekt verb

Om vi tar meningen, “Jag äter frukost varje dag klockan sju” och översätter till japanska blir det så här:
私は毎日7時に朝ごはんを食べます。
Watashi wa mainichi shichiji ni asagohan o tabemasu.

Så här ser det ut strukturellt:

Watashi wa, 私は (jag) – subjekt

Asagohan o, 朝ごはんを (frukost) – objekt

Tabemasu, 食べます (äta) – verb

Som du ser hamnar även de extra detaljerna – när frukosten äts – direkt efter subjektet i japanskan, istället för efter objektet som i svenskan.

Uttal

Eftersom japanskan är uppbyggd av stavelser på ett mer konkret sätt än svenskan låter det annorlunda när det talas. Generellt sett är det lättare att veta hur ett ord ska uttalas baserat på hur det skrivs än på svenska. Ett tecken (hiragana eller katakana, kanji är en helt annan femma) uttalas alltid i princip alltid på samma sätt. 

Något svenskar ofta har problem med att lära sig är skillnaden mellan långa och korta vokaler, enkla och dubbla konsonanter, och hårda och mjuka uttal. Att ha koll på skillnaden i uttal mellan “shu” och “shû”, “mata” och “matta, och “yôsu” och “jôzu”, till exempel är viktigt i japanskan. Japanskans hårda “j”-läte är väldigt likt engelskan, och samma sak med skillnaden i uttal mellan “shu” och “chu”. 

Japanskan har inte heller samma “r”-ljud som svenskan, utan “r” uttalas snarare som en blandning av “r”, “d”, och “l”. 

Formalitet

En stor skillnad mellan japanska och svenska, och en som är så kulturellt betingad att det är svårt att sätta sig in i, är hur språket anpassas enligt hierarki och formalitet. 

Keigo 敬語, japanskt formellt tal, är en otroligt viktig del av inte bara språket utan kulturen. För den som vill arbeta i Japan eller bo där långsiktigt är det en väsentlig del av språket att sätta sig in i. Det finns upplyftande ord/böjelser som du använder gentemot de med högre rang, ödmjukt språk som du använder om dig själv gentemot de med högre rang, och allmänt formella ord. Dessutom är tonen du använder ofta olika, och du tilltalar många med titel snarare än namn. 

För oss svenskar med platta organisationer, “du”- och förnamnskultur, och jantelagen kan det vara svårt att vänja sig vid, men övning ger färdighet. Man kan visserligen vara artig eller oförskämd även på svenska, men det är knappast ens jämförbart. 

Keigo är dock ett mycket bra exempel på hur mycket det kan hjälpa språket att sätta sig in i kulturen, och vice versa. Språk reflekterar ofta samhället, och genom att förstå båda kan vi göra enorma framsteg. Du kan lära dig mer om keigo på vår blogg här.

Lär dig japanska med Go! Go! Nihon

Lär dig mer om det japanska språket genom att studera i Japan med en av våra partnerskolor! Om du inte kan ta dig till Japan just nu, har vi också ett antal olika onlinekurser. Det finns allt från nybörjarkurser till vår Business Japanese-kurs. Lär dig mer om kurserna här.