Det japanska alfabetet består av två typer av tecken: syllabisk kana (仮名) – hiragana (平仮名) och katakana (片仮名) – och de logografiska kanji (漢字). Var och en har olika egenskaper, syfte och användningsområden. De är alla nödvändiga i japansk skrift.

De flesta japanska meningarna är kombinationer av hiragana och kanji, och ibland även katakana. Hiragana och katakana är unika för det japanska språket. På grund av att de tre olika uppsättningarna med tecken används tillsammans på ett invecklat sätt så brukar man säga att det japanska alfabetet är ett av de svåraste språken att lära sig.

Japanska tecken kan skrivas både i kolumner som går uppifrån och ner, från höger till vänster som traditionell kinesiska, eller horisontellt från vänster till höger, som på engelska. Det finns böcker som har bokryggen på höger sida, liksom böcker med bokryggen på vänster sida.

Hiragana alfabetet

Hiragana

Hiragana, som bokstavligen betyder “vanlig” eller “enkel” kana, används främst för inhemska japanska ord och grammatiska beståndsdelar. Det finns 46 grundläggande tecken som alla symboliserar stavelser, 71 om man räknar in diakritiskt tecken. Varje ljud i det japanska språket motsvarar ett tecken i stavelsen. Skolelever lär sig vanligtvis hiragana först innan de lär sig katakana och kanji.

Hiragana används också som furigana eller yomigana (読み仮名). Detta är ett hjälpmedel för att läsa kanji som man hittar bredvid eller ovanför kanji. Det kan hjälpa dig att läsa de kanji som du ännu inte kan, så se till att du bemästrar kana! Barnböcker riktade till de allra yngsta är oftast skrivna med enbart hiragana.

Hiragana används för att skriva okurigana (送り仮名), eller suffix som följer kanji-rötter, som kan böja verb och adjektiv, funktionsord som partiklar, eller andra japanska inhemska ord som inte kan skrivas med kanji eller som har kanji-former som är för formella eller komplicerade för att skrivas ut. Dessa grundläggande japanska tecken kan också ändras genom att lägga till en dakuten (濁点) markör — ( ゙) eller en handakuten (半濁点) markör ( ゚).

Katakana alfabetet

Katakana

Katakana, som betyder “fragmentarisk kana”, används främst för främmande ord och namn, låneord och onomatopoesi (ljudhärmning ). Som med hiragana består katakana av samma uppsättning 46 grundläggande tecken, 71 inklusive diakritiskt tecken. Liksom hiragana finns det 5 singulära vokaler, 40 konsonant-vokaler och 1 singulär konsonant. Ofta ser du både hiragana och katakana i ett 5×10 rutnät, kallat gojyuon (五十音) eller “femtio ljud”.

Användningen av katakana kan liknas vi hur man skriver något i kursiv på svenska, för att betona särskilda ord. Gairaigo, eller låneord, är alla skrivna på katakana, som バナナ, alltså banan. Utländska namn skrivs även de med katakana. Om du har ett icke-japanskt namn kommer du förmodligen att lära dig hur du skriver ditt namn på katakana först.

 Kanji alfabet

Kanji

Det finns flera tusen kanji-tecken som används regelbundet i det japanska alfabetet. Alla har olika betydelser och de flesta har mer än ett uttal, beroende på sammanhanget. Till exempel kan 今日 läsas kyo, som betyder “idag” men det kan också läsas konnichi, vilket betyder “de senaste dagarna”.

De olika utläsningarna kategoriseras som antingen onyomi (音コみ,), vilket är “ljudläsning” och som härrör från kinesiska, eller kunyomi (訓読み), vilket betyder “innebördsläsning” och är inhemska japanska utläsningar. De flesta tecken har minst en av varje, men vissa har fler och vissa har bara en.

I japanska grundskolan och på gymnasiet studerar eleverna mer än 2000 jyoyo kanji (常用漢字) alltså regelbundet använda kanji. Även om det finns mer än 50 000 kanji, kan de flesta japaner bara läsa en bråkdel av alla kanji.

Rōmaji

Förutom de tre japanska teckensystemen, kan man se att även det romerska alfabetet används för att stava ut ljud. Rōmaji (ローマ字) eller de romaniserade bokstäverna kan användas när den japanska texten riktar sig till icke-japanska läsare, t.ex. på gatuskyltar, ordböcker, läroböcker och pass.

Rōmaji används också när man skriver på datorn. Även om det går att skriva med kana på japanska datorer brukar de allra flesta skriva ut ljuden med det romerska alfabetet. Sedan omvandlar de texten till hiragana, katakana och kanji.

I början när du ska lära dig hiragana, katakana och kanji så kan du avända dig av rōmaji för att lära dig de olika tecknen och orden.

Allt detta kan låta lite överväldigande, speciellt för nybörjare eller personer vars intresse för det japanska språket just har börjat. Oroa dig inte, det finns gott om resurser där ute för att komma på rätt spår, allt från telefonappar till böcker och till och med spel! Bland annat kan vi tipsa om Hiragana Quest som produceras av Go! Go! Nihon! Dags att sätta igång!

För fler användbara tips om Japan och japansk kultur, följ vår Go! Go! Nihon blog.