Japanerna är världskända för sin artighet. Alla såg vi till exempel de japanska fansen under fotbolls-VM 2018. Ni vet, de där fansen som städade upp efter sig på arenan när landslaget spelat färdigt. För alla er som är insatta i kulturen vet att artighet är av yttersta vikt i Japan. Precis på samma sätt är språket strukturerat i artighetsnivåer, där man använder olika japanska artighetstitlar beroende på vem man talar med. I Japan kan exempelvis människor bara våga drömma om att tilltala sin chef på samma sätt som sina vänner.

Vi ska börja med att titta lite närmare på vad som döljer sig bakom denna mångfacetterade artighetskultur och hur det har sett ut historisk. Sedan kommer vi att gå in på japanska artighetstitlar där du kommer att få lära dig mer om hur du kan variera språket beroende på vem du talar med.

Artighetskultur

Ett exempel på svensk artighet kan låta som följer; ”får det lov att vara något att dricka?”, medan det på samma sätt på japanska kan låta ”ärade halsen beträffar, befinner sig törst?”. Som du kan se är frågan mycket mer indirekt på japanska där den går omvägar för att nå fram till lyssnaren. Den här stilen är ett typexempel på hur japanska artighetsuttryck, keigo (敬語), fungerar.

Japansk artighet är en grundmurad del av det japanska språket, vilket det egentligen har varit sedan nationen grundades på 700-talet. Japan som land formades nämligen i nära relation till Shintoismen och Buddismen, där ödmjukhet och harmoni var centrala delar av båda religionerna. Harmoni, eller Wa (和), blev därför idealet och anledningen till att språket utvecklades i just samma anda.

Talarens artighetsstrategier

Det intressanta med keigo är att det går att vara artig genom distinktionen uppåt – nedåt. Det betyder att man kan vara artig antingen genom att upphöja lyssnaren och dennes sfär, eller genom att vara underdånig där du sänker dig själv. Respektfullt tal utgörs därför av två delar inom japanskan; sonkeigo (尊敬語) där man höjer upp lyssnaren och kenjyōgo (謙譲語) där man förringar talaren (sig själv) och dennes grupp.

Uchi och soto – två grupper inom japansk kultur

Uchi (内) är talarens egen sfär dit bl.a. familj, kollegor och vänner tillhör. Den andra är utanför-sfären, soto (外) dit affärskunder, gäster och andra ’prominenta’ personer tillhör. Är du t.ex. på ett affärsmöte och talar med en klient (soto) bör du upphöja denna person och dennes sfär i form av sonkeigo. Om du väljer att tala om dina kollegor (uchi) måste du således förringa gruppen genom att använda dig av kenjyōgo.

Artighet – ett sätt att visa närhet och distans

Eftersom det finns olika artighetsnivåer inom japanskan ger detta talaren en unik möjlighet att visa närhet med hjälp av språket, men också distans. Början på en vänskap kommer därför med all sannolikhet att inledas med en mycket artig ton från båda håll (eftersom man inte känner varandra än), för att i takt med att vänskapen utvecklas låta artigheten bli allt mindre förekommande.

japanska artighetstitlar

Japanska artighetstitlar

När du är i Japan kommer du att märka att ditt namn låter lite annorlunda beroende på vem det är som tilltalar dig. Japanska artighetstitlar är nämligen suffix man lägger till efter namnet. Heter du t.ex. Anna kan du kallas för Anna-sama, Anna-chan, Anna-kun eller Anna-san, där varje suffix representerar olika artighetsnivåer.

  • sama (様) Den artigaste formen av tilltal. Används för personer av högre rang än talaren som t.ex. kunder eller handelspartners. Ska man tala om självaste gud exempelvis använder man denna form, kami-sama (神様)
  • san (さん) Av samtliga japanska artighetstitlar är san den vanligaste, både när det gäller möten av formel och informel karaktär. Kan liknas vid svenskans Fru, eller Herr. Kan användas när du stöter på grannar, talar med kollegor på jobbet eller bekanta du inte känner så väl.
  • kun (くん) En tilltalsform som går ovanifrån och ner. En äldre kollega eller kompis kan säga det till en yngre. Har en klang av ungdomlighet, det är därför mycket vanligt att höra barn och tonåringar använda sig av kun.
  • chan (ちゃん) När man talar om något gulligt och älskvärt är detta den mest typiska tilltalsformen. Man hör den ofta i anime och liknande där den framför allt används för att benämna far- och morföräldrar, barn och andra unga personer. Ordet för ’bebis’ i Japan är just akachan (赤ちゃん). Tänk på att chan har en känsla av gullighet, och används därför inte som tilltalsform i sammanhang då du ska visa artighet.

Vi hoppas att du känner dig redo att använda japanska artighetstitlar och möta den respektfulla vardagen i Japan. En bra idé om du vill lära dig artighetsuttrycken och kunna öva på dem i din vardag är att studera japanska i Japan.

För fler användbara tips om Japan och japansk kultur, följ vår Go! Go! Nihon blogg.