En symbol för Japan som kanske är lika omnämnd i kultur och historia som berget Fuji är de vitmålade kvinnorna som är experter på traditionell japansk underhållning; japanska geishor. Du har säkert en bild av eller en föreställning om vad en geisha är. Kanske har du sett eller läst någon av de många filmer eller böcker som berättar om geishans liv, som exempelvis”Memoirs of a Geisha”? Du kanske till och med har sett någon av kvinnorna med vitmålade ansikten i någon av de japanska städerna Kyoto, Atami eller Tokyo? Låt oss ta en närmare titt på vad som definierar en geisha och hennes historia, samt förekomsten av geisha in nutidens moderna Japan.

Vem är egentligen Geisha eller Maiko?

Kärt barn har många namn. Geisha (芸 者), även känd som geiko (芸 子) eller geigi (芸 妓), är kvinnliga japanska underhållare eller värdinnor som är experter på traditionella konstformer, som exempelvis musik, teater, dans och konversation. Ordet geisha kan bokstavligen översättas som ”artist”, med kanji för gei (芸) som betyder “art” och sha (者) som ofta översätts till “en person”. Termen geisha används ofta i östra Japan, medan termen geiko är mer utbredd i västra Japan, inklusive Kyoto och Kanazawa.

En maiko (舞 子) är en ung kvinna som är under upplärning för att så småningom bli en fullbordad geisha. Som maiko är kvinnan vanligtvis yngre än 21 år. Historiskt sett blev många knutna till ett Okiya, ett geishahus, och började träna för att bli en geisha så tidigt som vid 3-års ålder. Nuförtiden har åldern då träningen inleds förstås flyttats framåt och i Tokyo börjar lärlingar som 18-åringar, medan man i Kyoto börjar vid cirka 15 års ålder.

Geishor med röda paraplyer Geishafadingasia.com" target="_blank">©Marco Crisari. All rights reserved.

Den japanska geishans historia

Geishan sägs ha sina rötter i kvinnliga underhållare så lång tillbaka som före år 1000. Då kvinnor började kunna tjäna pengar på att underhålla den dåtida japanska eliten, istället för att enbart sälja sexuella tjänster. Dessa kvinnor benämns i historien bland annat som saburuko och shirabyoshi (白拍子). En del av saburuko-kvinnorna sålde dock sex, medan andra enbart ägnade sig åt underhållning under viktiga sociala tillställningar hos överklassen.

Prostitution blev inte olagligt i Japan förrän under 1900-talets början, men under 1600-talet skedde en viktig historisk förändring där Shogunatet instiftade särskilda områden avsedda för sexuella aktiviteter. Dessa kvarter kallades för yūkaku (遊郭) och utanför dessa områden var prostitution inte tillåtet. Alla kvinnor som arbetade som Yūjo (遊女), geishans föregångare, skulle registreras och licensieras. Som Yūjo arbetade kvinnor med underhållning, i form av teater och dans, i kombination med prostitution. Dessa kvinnor var exklusiva prostituerade, som vanligtvis underhöll sina kunder med bland annat erotiska danser vid namn kabuki (歌舞 伎). Konstformen kallades kabuku, vilket betyder ”utanför det normala” och är beryktat för att ha varit mycket avant-garde. Kabuki är ett namn som lever kvar än idag och har bland annat namngivit ett populärt område i Tokyo, nöjesdistriktet Kabukichō i Shinjuku.

Lång historia, men kort tradition?

Även om kvinnliga underhållare har förekommit lång tillbaka i Japans historia så är den riktiga geisha-traditionen inte lika gammal som många kanske tror. Innan 1700-talet var nästan alla geishor män. När den japanska underhållningsbranschen växte under 1700-talet och skickliga utövare av olika konstformer, som dans, musik, sång och poesi blev allt mer eftertraktade så började fler och fler kvinnor att ägna sig åt konst snarare än prostitution. Kvinnliga dansare som först kallades för odoriko, dansflickor, (踊り子) blev snart mycket mer populära än sina manliga kollegor. De började så småningom också att använda namnet “geisha”. För att skydda verksamheten för de kvinnor som arbetade som Yūjo, det vill säga kurtisaner som kallades för oiran (花魁) eller tayū (太夫), så blev det förbjudet för en geisha att sälja sex.

Som geisha hade kvinnor relativt hög status. Yrket var ett av de få som trots att ha klassificerats som ett kvinnoyrke faktiskt ökade i status och popularitet under 1800-talet ända fram till andra världskriget. Detta innebär förstås inte att livet som geisha enbart var glamoröst. Under långa perioder i historien var det ett utsatt yrke där unga kvinnors oskuld bland annat såldes till rika män. Detta blev dock senare olagligt.

Andra världskrigets påverkan på yrket

Under andra världskriget blev många kvinnor tvingade att arbeta i fabriker och på andra platser i Japan. Det resulterade i att färre kvinnor fick möjlighet att utbilda sig till geisha. Många hus där geishor lärdes upp och arbetade tillfälligt fick stänga. Den kanske vanligaste missuppfattningen om att en geisha säljer sexuella tjänster misstänks också komma från tiden under andra världskriget. Detta eftersom japanska prostituerade började marknadsföra sig själva som “geisha-flickor” till amerikanska militärer. En riktig geisha säljer dock inte sex. Strikta regler utarbetades för att förhindra detta. Tidiga regler var bland annat att en geisha skulle knyta sitt obi (帯), skärp för kimono, på ryggen så att den skulle vara svårare att öppna.

Under upplärning: Maiko

För att bli en fullbordad geisha krävs många år av hård träning och observation. Geishor brukade tidigare börja som ungdomar, eller till och med som barn. De blev då bundna till ett särskilt geishahus som kallades för Okiya. Som maiko går den unga kvinnan i lära och observerar en äldre ”syster”, en geisha. Okiya förser henne med mat, kläder, uppehälle och andra saker som hon behöver för sitt yrke. Utbildningen är dyr och detta blir en skuld som senare måste återbetalas till Okiya från de intäkter som kvinnan tjänar som maiko och geisha.

Utbildningen för att bli en geisha tar ofta upp till fem år. Den innebär formell utbildning i olika traditionella konstformer som till exempel shamisen och dans, träning i underhållning på tehus och fester, samt träning i hur en geisha förväntas uppföra sig i olika sociala sammanhang när hon inte underhåller med musik eller dans. En maiko bär vitt smink, samt en ljus och färgstark kimono. De olika kreativa håruppsättningarna berättar i vilket stadium av sin träning som en maiko befinner sig.

En geisha i taxifadingasia.com" target="_blank">©Marco Crisari. All rights reserved.

En geisha i det moderna Japan

Än idag så lever den japanska geishan i traditionella Okiya, i områden som kallas Hanamachi (花街) eller ”blomsterstäder”. Unga kvinnor inleder sin träning först efter gymnasiet, universitetet eller till och med i vuxenlivet. De traditionella instrumenten och danserna är fortfarande något som en geisha måste bemästra, vilket förstås tar lång tid. Staden som fortfarande är starkt associerad till geisha-traditionen är Kyoto, där geishor kan ses i exempelvis distriktet Gion. I Tokyo förekommer geishor i områden som Shimbashi, Asakusa och Kagurazaka.

Det är trots allt otroligt vackert att få en skymt av en geisha på väg till sitt arbete. De som vill fotografera brukar kunna göra det så länge man uppträder respektfullt eller frågar om lov. För den som själv skulle vilja testa på att klä sig som en geisha eller maiko finns ett flertal foto-studios i Kyoto som erbjuder ett paket där kunden sminkas, kläs och sedan fotograferas som en geisha eller maiko. Även om upplevelsen kanske inte är den absolut billigaste, utan kostar mellan 10 000 och 40 000 yen, så brukar bilderna vara i toppklass och dessutom ett kul minne att ta med sig hem.

För fler användbara tips om Japan och japansk kultur, följ vår Go! Go! Nihon blogg.