En symbol för Japan som är lika omnämnd i kultur och historia som berget Fuji är den vitsminkade kvinnan, iklädd vacker kimono, den japanska traditionella underhållaren, den japanska geishan. Du har säkert redan en bild av eller en föreställning om vad en geisha är. Kanske har du sett eller läst någon av de många filmer eller böcker som berättar om den japanska geishans liv, exempelvis ”En Geishas Memoarer”? Du kanske till och med har sett någon av kvinnorna promenera runt på gatorna i de traditionella områdena i Kyoto, Atami eller Tokyo? Låt oss ta en närmare titt på vad som definierar den japanska geishan och hennes historia, samt förekomsten av geisha i nutidens moderna Japan.
Vem är egentligen geisha och maiko?
Geisha (芸 者), även känd som geiko (芸 子) eller geigi (芸 妓), är en kvinnlig underhållare eller värdinna som utövar traditionella konstformer, så som musik, teater, dans och konversation. Ordet geisha kan bokstavligen översättas som ”artist”, med kanji för gei (芸) som betyder “konst” och sha (者) som ofta översätts till “en person”. Termen geisha används ofta i östra Japan, medan termen geiko är mer utbredd i västra Japan, inklusive Kyoto och Kanazawa.
En maiko (舞 子) är en ung kvinna som är under upplärning för att så småningom bli en fullbordad geisha. Som maiko är kvinnan vanligtvis yngre än 21 år. Förr var många knutna till ett Okiya, ett geishahus och började sin geisha-träning så tidigt som vid 3-års ålder. Nuförtiden har åldern då träningen inleds flyttats fram och i Tokyo börjar lärlingar som 18-åringar, och i Kyoto som 15-åringar.
Den japanska geishans historia
Den japanska geishan sägs ha sina rötter från kvinnliga underhållare så lång tillbaka som före år 1000. Det var då kvinnor började kunna tjäna pengar på att bara underhålla den dåtida japanska eliten, istället för att enbart sälja sexuella tjänster. Dessa kvinnor benämns i historien bland annat som saburuko och shirabyoshi (白拍子). En del av saburuko-kvinnorna sålde dock sex, medan andra ägnade sig enbart åt underhållning under viktiga sociala tillställningar hos överklassen.
Prostitution blev inte olagligt i Japan förrän under 1900-talets början, men under 1600-talet skedde en viktig historisk förändring där Shogunatet instiftade särskilda områden avsedda för sexuella aktiviteter. Dessa kvarter kallades för yūkaku (遊郭) och utanför dessa områden var prostitution förbjudet. Alla kvinnor som arbetade som yūjo (遊女), geishans föregångare, skulle registreras och licensieras. Som yūjo arbetade kvinnor med underhållning, i form av teater och dans, i kombination med prostitution. Dessa kvinnor var exklusiva sexarbetare, som vanligtvis underhöll sina kunder med bland annat erotiska danser vid namn kabuki (歌舞 伎). Konstformen kallades kabuki, vilket betyder ”utanför det normala” och är beryktat för att ha varit mycket avant-garde. Kabuki är ett namn som lever kvar än idag och har bland annat namngivit ett populärt område i Tokyo, nämligen nöjesdistriktet Kabukichō i Shinjuku.
Lång historia, men kort tradition?
Även om kvinnliga underhållare har förekommit långt tillbaka i Japans historia så är den riktiga geisha-traditionen inte lika gammal som många kanske tror. Innan 1700-talet var nästan alla geishor män. När den japanska underhållningsbranschen växte under 1700-talet och skickliga utövare av olika konstformer, som dans, musik, sång och poesi blev allt mer eftertraktade så började fler och fler kvinnor att ägna sig åt konst snarare än prostitution. Kvinnliga dansare som först kallades för odoriko, dansflickor, (踊り子) blev snart mycket mer populära än sina manliga kollegor. De började så småningom också att använda namnet “geisha”. För att skydda verksamheten från de kvinnor som arbetade som Yūjo, det vill säga kurtisaner som kallades för oiran (花魁) eller tayū (太夫), blev det förbjudet för den japanska geishan att sälja sex.
Som geisha hade kvinnor relativt hög status. Yrket var ett av de få som trots att ha klassificerats som ett kvinnoyrke faktiskt ökade i status och popularitet under 1800-talet enda fram till andra världskriget. Detta innebar förstås inte att livet som geisha enbart var glamoröst. Under långa perioder i historien var det ett utsatt yrke där unga kvinnors oskuld bland annat såldes till rika män. Detta blev senare olagligt.
Andra världskrigets påverkan
Under andra världskriget blev många kvinnor tvingade att arbeta i fabriker och på andra platser i Japan. Det resulterade i att färre kvinnor fick möjlighet att utbilda sig till geisha. Många hus där geishor lärdes upp och arbetade tillfälligt fick stänga. Den vanligaste missuppfattningen om att en geisha säljer sexuella tjänster misstänks också komma från tiden under andra världskriget. Detta eftersom japanska sexarbetare började marknadsföra sig själva som “geisha-flickor” till amerikanska militärer. En riktig geisha säljer dock inte sex. Strikta regler utarbetades för att förhindra detta. Tidiga regler var bland annat att en geisha skulle knyta sitt obi (帯), skärp för kimono, på ryggen så att den skulle vara svårare att öppna.
Under upplärning: Maiko
För att bli en fullbordad geisha krävs många år av hård träning och observation. Den japanska geishan börjar väldigt unga, som lärlingar vid namn maiko. De blir då bundna till ett särskilt geishahus som kallas för Okiya. Som maiko går den unga kvinnan i lära och observerar en äldre ”syster”, den japanska geishan. Hennes Okiya förser henne med mat, kläder och andra saker som hon behöver för sitt yrke. Men utbildningen är dyr och detta blir en skuld som senare måste återbetalas till Okiya från de intäkter som kvinnan sedan tjänar som maiko och geisha.
Utbildningen för att bli en geisha tar ofta upp till fem år. Den innebär en formell utbildning i olika traditionella konstformer som till exempel shamisen och dans, träning i underhållning på tehus och fester, samt träning i hur en geisha förväntas uppföra sig i olika sociala sammanhang när hon inte underhåller med musik eller dans. En maiko bär vitt smink, samt en ljus och färgstark kimono. De olika kreativa håruppsättningarna berättar i vilket stadium av sin träning som en maiko befinner sig.
Den japanska geishan i det moderna Japan
Än idag så lever den japanska geishan i traditionella Okiya, i områden som kallas Hanamachi (花街) eller ”blomsterstäder”. Dock inleder unga kvinnor nuförtiden inte sin träning förrän efter gymnasiet, universitetet eller till och med i vuxenlivet. De traditionella instrumenten och danserna är fortfarande något som en geisha måste bemästra, vilket förstås tar lång tid. Staden som fortfarande är starkt associerad till geisha-traditionen är Kyoto, där geishor kan ses i exempelvis distriktet Gion. I Tokyo förekommer geishor i områden som Shimbashi, Asakusa och Kagurazaka.
Det är trots allt otroligt vackert att få en skymt av den japanska geishan på väg till sitt arbete. De som vill fotografera brukar kunna göra det så länge du uppträder respektfullt eller frågar om lov. För den som själv skulle vilja testa på att klä sig som den japanska geishan eller maiko finns ett flertal foto-studios i Kyoto som erbjuder ett paket där kunden sminkas, kläs och sedan fotograferas. Även om upplevelsen kanske inte är den absolut billigaste, utan kostar mellan 10 000 och 40 000 yen, så brukar bilderna vara i toppklass och dessutom ett kul minne att ta med sig hem.
För fler tips om livet i Japan, följ gärna Go! Go! Nihon-bloggen, vår TikTok och tveka inte att kontakta oss om hur det är att bo och studera i Japan.
