Under andra året på gymnasiet så hade jag frenetiskt börjat söka efter en tillräckligt vettig ursäkt för att mina föräldrar skulle låta mig göra min första resa till Japan. Så småningom bestämde jag mig för att skriva mitt projektarbete i Japan, tillsammans med min då bästa vän. Skolarbete visade sig vara en ypperlig ursäkt för att motivera våra föräldrar att släppa iväg oss som 18-åringar till andra sidan jorden. Sagt och gjort, efter att ha arbetat extra i ett halvår och sparat ihop till resan så flög vi 8 171,72 km över två världsdelar för att spendera två veckor i Japan över nyår.

Ingen av oss visste egentligen särskilt mycket om Japan, mer än det vi läst i manga och sett på internet. Så här i efterhand hade vi inte ägnat särskilt mycket tid åt förberedelser inför resan. Våra föräldrar var heller inte oroliga. De skickade gladeligen iväg oss med uppmaningen om att skicka ett mail eller två så att de kunde försäkra sig om att vi fortfarande var vid liv. Vad våra föräldrar trodde sig veta, fördomar om japaner som visserligen visade sig stämma, var att Japan är ett säkert samhälle fyllt med vänliga och hjälpsamma individer.

Även om våra förberedelser i övrigt var undermåliga så hade vi åtminstone förberett två bra saker; ett hotell och en ny bekantskap som hade lovat att guida oss runt. Till skillnad från många turister så bodde vi inte särskilt nära någon större station. (Som exempelvis Shinjuku, Shinagawa eller Shibuya). Vårt budget-Ryokan låg ett par stationer från stationen Kamata med ett lokaltåg. Det var ett mysigt värdshus i japansk stil med tillgång till ett traditionellt utomhusbad på taket. Vår nya vän som mötte upp oss på flygplatsen var en japan i 50-årsåldern som jag hade tagit kontakt med innan resan.

Japansk mentalitet och service

Det som förvånade mig allra mest min första gång i Japan var att alla var så fruktansvärt trevliga och hjälpsamma. Vår så kallade guide, Tsutomu, erbjöd sig att möta upp oss på flygplatsen, ta oss till vårt hotell och sedan för att sedan äta lunch med oss – utan att be om någon som helst kompensation. Vi hade visserligen med oss en hel del presenter till honom och hans familj, men han var bara genuint nyfiken på andra kulturer och tyckte att det var roligt att visa runt i sin hemstad. Tsutomu hade förberett allt ifrån kartor över Tokyo och tunnelbanesystemet till te och vatten när vi ankom till flygplatsen. Han berättade att han till och med åkt för att titta på vårt hotell i förväg. Detta för att bekräfta att det inte var något skumt område som vi skulle bo i. Jag var mållös.

Vänlighet och extremt bra service blev ledmotivet för min första resa till Japan. Jag upplevde att en av de största skillnaderna mellan Japan och Sverige var att bra service inte var något som krävde lite tur – bra service var en självklarhet. Alla japaner vi mötte var vänliga och service-minded. Till och med på ställen som McDonalds och i tullen på flygplatsen.

Serier

Som i en tecknad serie – fast på riktigt

Som de flesta andra turister så spenderade jag min första vistelse i Japan med shopping, diverse matupplevelser och sightseeing. Idén om att få något skolarbete gjort var helt utesluten. Vem kunde koncentrera sig på sådant när Tokyo hade så många roliga saker att uppleva. Min bild av Japan kom från att ha läst manga. När jag väl strosade omkring på gatorna i Tokyo där alla skyltar var på japanska, omgiven av Japaner, så kändes det som att jag gott hade kunnat vara huvudpersonen i en tecknad serie.

Vi besökte förstås diverse tempel, områden utanför Tokyo som Yokohama och Kamakura. Samt frossade i sushi och andra läckerheter. Shoppade och försökte göra oss förstådda av lokalbefolkningen. Under min första resa till Japan kunde jag inte mer än att säga “hej” (konnichiwa), “tack” (arigatou) och “ursäkta” (sumimasen). Det räckte dock ofta mer än väl eftersom japanerna använde kroppsspråk och ofta gick med oss en liten bit för att visa vägen. Mitt kanske starkaste minne är när en äldre dam som såg ut att vara en bra bit över 80 år promenerade med oss i säkert en kvart för att visa vägen. Detta eftersom hon inte verkade övertygad om att vi förstått hennes vägbeskrivning på japanska om hur vi skulle ta oss till närmaste tågstation.

Kulturkrock i Japan

Min första resa till Japan var allt jag drömt om och mer därtill. Japan var en otroligt spännande blandning mellan gammalt och nytt som jag aldrig tidigare upplevt. Där uråldriga traditioner möts av blinkande neonskyltar och enorma karaoke-anläggningar. Vi förvånades dock över att nyår enligt japansk tradition inte firas med fyrverkerier och fest. Utan istället stillsamt hemma framför TV:n tillsammans med familjen. Förvisso finns det nuförtiden många hotell, barer och klubbar som arrangerar nyårsfester i Japan. Det brukar inte vara något problem att hitta något spektakulärt att göra. Under min första resa till Japan så spenderades nyår traditionsenligt på ett tempel. Där bad vi för lycka under det kommande året och köpte en lyckoamulett (omamori). Sedan tog vi ett sent bad på hotellet innan vi kröp i säng.

Min första resa till Japan utgjorde starten för ett långvarigt distansförhållande med Japan. Jag hade förälskat mig i den japanska kulturen och samhället. Alltifrån Japans futuristiska toaletter, popkultur och egendomliga temarestauranger, till rullbands-sushi och enorma shoppingcenter fascinerade mig. Jag besökte Japan mellan två och tre gånger per år under flera år efter min första resa. Sen träffade jag min man år 2014 och flyttade hit.

Den som verkligen vill bli en del av det japanska samhället gör bäst i att studera språket. Den absolut enklaste vägen till Japan för den som vill stanna längre är att komma som student. Om man besöker Japan kan man dock vila tryggt i vetskapen om att oberoende av resans längd och vilken årstid man åker så har Japan alltid något spännande att erbjuda. De flesta som jag pratat med håller med om en sak. Japan är inte ett land man bara besöker en gång. Landet har en alldeles särskilt dragningskraft som får en att vilja komma tillbaka.

För fler användbara tips om Japan och japansk kultur, följ vår Go! Go! Nihon blogg.